Igår lyssnade jag till en intressant radiodiskussion om Odd Molly via Binas blogg. Det var ett rätt intressant samtal som gjorde att jag själv kom att fundera lite. Bland annat ansåg en av kvinnorna som deltog i diskussionen att Molly är ett typexempel på infantilisering av den vuxna kvinnan. Alltså att kläderna har ett flickigt madickenstuk som talar till kvinnor som inte vill ge upp sin "flickighet". Samtidigt kom också åsikten om att Mollytjejer bildar någon slags sektlik gemenskap fram.
Mina tankar om diskussionen blev faktiskt en del. Försöker jag själv hålla kvar någon barnslig del av mig själv genom att köpa Odd Molly? Är det på något sätt mitt krummelurpiller som inte gör mig stur? Och om det faktiskt skulle vara så, är det något fel med det? Jag svarar nej på den sista frågan. Det är inget fel på mig, jag kan helt klart fortsätta köpa mina Mollyn. Jag är 26 år och trivs faktiskt bra i mina infantila Madicken-klänningar. Jag är nog rätt barnslig så det passar liksom ganska bra. Sedan kan jag hålla med om att man ibland förblindas av de nya Mollyplaggen och inte alltid är så kritisk till dem. Men det är något jag jobbar på och i ärlighetens namn så sväljer jag inte allt med hull och hår (min ekonomi tackar för det!).
Angående Mollysekten så kan jag förstå synen. I diskussionen togs hatet mot Molly upp och det är inget jag själv känner av eller på något sätt i så fall skulle bry mej om. Jag gillar inte KappAhl så varför skulle inte folk få ogilla Odd Molly? Jag förstår inte alla kläder, varför ska jag kräva att folk förstår det jag har på mig? Men jag gillar mina Mollyflickor och det har inget att göra med Odd Molly annat än att det kanske var kläderna som förde oss samman och de som är en gemensamt intresse.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar