En shopaholics våndor, del 1

Det kommer i vågor... behovet att plocka, vika och prova kläderna. Jag vill bara borra in näsan i plaggen och dra in doften, den där som man känner men inte kan efterlikna. Igår tog jag en hastig titt inne vid Blossom fastän jag visste att det var dumt. Jag har lagt mig själv på strikt restriktion. Jag ska absolut inte köpa mera Molly denna månad, saldot är redan så högt. Hur gick det då? Jo det gick bra för jag lät bli att köpa även om det kommit in ny försändelse. Men doften var underbar och jag hoppas den stannar kvar tills på fredag då jag igen ska jobba och njuta i butiken.


Egentligen vet jag inte varför jag har ett sådant här begär efter Molly. Allt är bara så vackert och jag är i grunden en lust- och känslomänniska. Jag har aldrig upplevt mig som särskilt estetisk men på senare år har jag kommit till att det är just det jag är. En estet ut i fingertopparna, bohemisk och kaotisk i all min prakt. Men trots att proggen och hippiemusiken allt som oftast dånar ur högtalarna eller spelas i mp3:n så är det för lite flower power i mig. Jag är ett barn av min tid. Ett barn (eller en kvinna) som gärna springer i kohagen och jublar över naturens grandiosa uttryck om somrarna.... men helst iförd en Odd Molly eller kanske en ljuvlig vit skapelse från Ewa i walla. Det räcker liksom inte att springa naken...


och ska jag vara ärlig så var det just Ewa-kläderna som tände köplusten mest igår...