Det är ungefär ett år sedan jag kastade min första blick på Lotta Lotta long coat. Det var en blandning av förundran och aha-upplevelse, det var ju faktiskt en sån vårjacka jag sökt i evigheternas evighet. Problemet var bara det att storlekarna inte alls passade. Ettan var för liten och tvåan var för stor. Det är ett problem man får tampas med om man som mig är utrustad med armar som verkar vara både allt för tjocka och för långa för vissa OM-plagg. Jag lät den alltså vila... köpte en Shanghai varsity på rea och nöjde mig...
En stor skopa längtan
En del av Lottorna på Blossom hängde kvar under sommaren. Jag kastade alltid ett öga på dem, men tänkte att det var nog inte meningen. Och så en dag då jag för hundrade gången diskuterade kappan med Cecilia på butiken fick jag veta att sista tvåan var reserverad och antagligen skulle säljas. Jag kände hur sorgens tagg borrade in sig i hjärtat, men det var ju sommar så jag tänkte att det går nog fint utan kappa...
Under hösten då graderna åter kröp neråt på termometern började blicken söka sig till Lottan igen. Nu var ju storleken mindre, men jag passade också in bättre i den efter träningspassen. Ärmarna var likväl korta och jag tvekade. Under vintern köpte jag overcast coaten och märkte att ärmarna nog var korta men att det gick helt ok ändå... Lottorna gick på 40%-rea men ändå gjorde jag ingenting. Jo... jag provade och provade och kände längtan, men jag lät bli.
I förra veckan diskuterade jag igen kappan med söta Pernilla då hon jobbade i butiken och då fick jag höra att de två sista jackorna skulle skickas iväg. Det blev en liten kalldusch i och med att jag på något sätt ändå tänkt att jag säkert köper en ännu. Den ena (eller båda?) skulle dessutom skickas till Tyskland av alla ställen. Under helgen gick mina tankar till den förlorade kappan så många gånger att jag tappade räkningen. Lars Winnerbäck sjunger man saknar inte det som man har och hur sant var inte det?
Döm min förvåning (och förtjusning!) då jag tidigt på måndagsmorgonen fick ett sms av Pernilla där det stod att ena Lottan kommer på retur och att hon genast tänkt på mig då. Efter en millisekunds tvekan sa jag att hon visst fick sätta undan den så jag kan prova igen. Jag är så glad över att ha en så gullig och omtänksam chef... Kanske blir Lotta Lottan min innan helgen :) och man får nog säga att det är på tiden....
..........
Kolla annars in Wishwears nya snygga sida och lägg märke till kampanjen med 25%-rabatt på Molly-velour denna vecka!
En stor skopa längtanEn del av Lottorna på Blossom hängde kvar under sommaren. Jag kastade alltid ett öga på dem, men tänkte att det var nog inte meningen. Och så en dag då jag för hundrade gången diskuterade kappan med Cecilia på butiken fick jag veta att sista tvåan var reserverad och antagligen skulle säljas. Jag kände hur sorgens tagg borrade in sig i hjärtat, men det var ju sommar så jag tänkte att det går nog fint utan kappa...
Under hösten då graderna åter kröp neråt på termometern började blicken söka sig till Lottan igen. Nu var ju storleken mindre, men jag passade också in bättre i den efter träningspassen. Ärmarna var likväl korta och jag tvekade. Under vintern köpte jag overcast coaten och märkte att ärmarna nog var korta men att det gick helt ok ändå... Lottorna gick på 40%-rea men ändå gjorde jag ingenting. Jo... jag provade och provade och kände längtan, men jag lät bli.
I förra veckan diskuterade jag igen kappan med söta Pernilla då hon jobbade i butiken och då fick jag höra att de två sista jackorna skulle skickas iväg. Det blev en liten kalldusch i och med att jag på något sätt ändå tänkt att jag säkert köper en ännu. Den ena (eller båda?) skulle dessutom skickas till Tyskland av alla ställen. Under helgen gick mina tankar till den förlorade kappan så många gånger att jag tappade räkningen. Lars Winnerbäck sjunger man saknar inte det som man har och hur sant var inte det?
Döm min förvåning (och förtjusning!) då jag tidigt på måndagsmorgonen fick ett sms av Pernilla där det stod att ena Lottan kommer på retur och att hon genast tänkt på mig då. Efter en millisekunds tvekan sa jag att hon visst fick sätta undan den så jag kan prova igen. Jag är så glad över att ha en så gullig och omtänksam chef... Kanske blir Lotta Lottan min innan helgen :) och man får nog säga att det är på tiden....
..........
Kolla annars in Wishwears nya snygga sida och lägg märke till kampanjen med 25%-rabatt på Molly-velour denna vecka!
